tisdag 13 juli 2010

Pepp eller opepp?

Idag har jag haft en sådan där riktig semesterdag som jag i vanliga fall knappt unnar mig men oj så härligt det var trots åska och regn på eftermiddagen.
Jag och pojkvännen packade våra badkläder och åkte till en väns "land" och badade halva dagen i deras pool ( en egen pool...det är grejjer det må ni tro!). Vi blev tio år gamla på nytt och det blev ett himla stojjande och plaskande. Det har simmats en herrans massa, dykts, gjorts bomben-tävlingar,boll-lekar och så vidare. Vi har grillat och jag har sovit middag när åskan drog igång senare på eftermiddagen.
Jag är ju en sådan där person som är av eller på och är jag trött så sover jag på momangen bara jag blundar så det blev ett rejält lill-vil på över en timme på deras veranda. Nu sover pojkvännen som en stock i soffan och vi misstänker på att en rejäl träningsvärk är något vi har att vänta i morgon. Simma och härja såhär som vi gjort idag hör ju inte till vanligheterna direkt så att säga;)

Glorih har fått vila idag efter Ingela besöket även om hon inte hade behövt det men jag behövde verkligen en dag off så att säga.
Jag är på ett sätt just nu ruskigt pepp på att träna och komma igång men varje gång man kommer till stallet och möts av en grå knubbsäl så tappar jag stinget lite.
Jag blir less över att jag inte såg till att vara mer på min vakt när hon släpptes på betet där i början ( Varför, varför varför släppte jag henne ens på bete?? Jag är en idiot utan dess like) och varför blir hon inte ens lite smalare nu när betet är i princip obefintligt pga torkan och så går hon med sin greenguard.
Hon ser ju fortfarande musklad ut men hon är fet.
Inget i utrustningsväg sitter ju som det ska med den magen hon skaffat sig. jag blir bara så himla ledsen på mig själv över att jag lät henne bli fet i år igen nu när jag slitit som ett djur för att hålla henne fin i hullet så länge...
Hon hålls ju igång och rids och motioneras fullt ut idag men som sagt var...magomfånget vägrar minska.
Nästa år blir det inget bete alls för hennes del utan mager skogshage.
Banne mig.
Min fröken blir ju fet på luft verkar det som!

Nu när jag har semester så är det en del saker som jag hade tänkt hinna med. Jag hade innerligt gärna vilja hinna rida lite kring grusvägarna i Stjärnorp. Det är kuperat och inbjuder till lite sug skulle jag tro och vacker miljö...härligt ska det bli men oj vad jag saknar träninsgsällskap som är på samma nivå som vi är på...allt blir ju så himla mycket roligare när man kan dela glädjen! Det hade varit lite roligare dessutom om man kunde hinkas lite längsmed vägen istället för att åka helt ensam som jag nu för göra men jag hoppas att jag tar mig i kragen och åker dit ändå.
Jag ska försöka åka till An-So och haka på en lugnt tur med hennes femåring och tillika halvsyster till Glorih. Jag längtar innerligt efter att få ligga och rulla i galopp på någon härligt lagom mjuk grusväg och jag saknar träningssällskapet som jag tidigare haft men det är bara att bita ihop och fortsätta att lasta in min tjejja och åka hem till folk för att kunna träna ordentligt.

I morgon ska kameran tas med till stallet det lovar jag!

Jag såg att Ellinor var nyfiken på vad vi siktar på för tävling härnäst och såhär ser de ut: Nu först och främst siktar vi på Isabergsritten och om vi får ner henne i hull och får henne mer i form eller vad man ska kalla det och min ekonomi pallar med det så siktar vi på Tingstäderitten som sista tävling .
Den tävlingen blir ju hiskeligt dyr så jag tänker inte åka dit om vi inte har något där att göra. Om vi inte har något där att göra på 5årsklassen så blir det Tjustritten som plan B.

Oh vad jag vill tävla och finna trevliga träningsmöjligheter... Jag vill verkligen liksom "komma hem" till ett stall. Känna mig hemma och vara nöjd och trivas. Ha massor av träningsmöjligheter och så vidare...
Jag är så ledsen för att jag bara gnäller om det här med bristen av träningsmöjligheter,ridvägar etc men min situation är verkligen så hopplös just nu. Jag har verkligen aktivt sökt stallplatser nu i en halv evighet och de lyser med sin frånvaro. Jag vill inte flytta till ett stall till som inte är hundra.Jag vill flytta till ett stall med ambitionen att ha det som hemmaplan en lång lång tid framöver. En bas helt enkelt.

1 kommentar:

Ellinor Karlström sa...

Jag förstår precis vad du menar med att hitta hem! Jag har gjort det med min nya stall, det känns verkligen så roligt att åka ut varje gång!

Ofta har jag sällskap på ritterna och det peppar både mig och Ariel. Sedan att hon är så tävlingsinriktad att hon bara måste gå först, det är ju något vi får träna bort. ;-)