Gråtit en skvätt

Jajjemän...det har jag gjort idag igen efter en kik på Glorihs fötter.

Fy hur det ser ut.

En klump i magen helt enkelt och ångesten kommer krypandes i blixtens hastighet.

Fyra veckor sedan hon skoddes nu lite knappt och visst kan jag sko henne igen nu inom kort men har man verkligen råd att kosta på sig en skoning i månaden a la över 1000kr som man dessutom inte är nöjd med då hon liksom flyter ut något så djävulskt?

Känslan av att det blir värre för varje skoning finns där dessutom och det är inte alls kul....

Var femte vecka tycker jag känns på något vis lite mer rimligt ändå även om det nu naturligtsvis blir lite längre intervall pga hovis har semester.

Nu om jag skulle sko nu gärna denna vecka blir det dessutom ännu kortare intervall då jag inte vill ha henne absolut helt nyskodd inför Isaberg.

Det funkar ju inte heller riktigt men att sko henne tre ggr på väldigt väldigt kort intervall a la 2 månader. .

Åtminstone inte enligt min plånbok.
Det är dags att återigen leta ny hovis känns det som om jag och min hovis jag har nu ( som jag annars tycker så mycket om, han kommer i tid, han är genomtrevlig och ja...det är så sorgligt om det inte kommer lösa sig) även om det är lite öken på bra hovslagare här nere.

Gud...hur har ni råd att ha häst?

Jag har verkligen kikat i min plånbok både en och två ggr bara idag, och insett att där ur flyger det bara typ malar och så hostar den damm.

Vart är den gröna klövern liksom?

Jag tycker inte att jag gör annat än jobbar och sliter och ändå så känns plånboken aldrig tung. En annan fråga är vart stålarsarna tar vägen?

Jobbar man som jag gör och tränar häst efter jobbet och dessutom tränar sig själv...när har man tid att göra slut på dem?

Eller är det faktiskt så att det just är det där med hästen som faktiskt är det verkliga problemet?

Era bästa spartips tas väldigt tacksamt emot kan jag säga....

Idag har jag och Glorih tränat lite på banan. Hon var ruskigt märrig i början av passet och slog en del efter skänkeln när det blev lite jobbigt och tog emot.

Jag låtsades som att det regnade och tragglade vidare och efter ett tag insåg hon att den där kärringen på ryggen knappast lär ge sig så flöt det på bättre.

Överskottenergin bubblade mellan öronen på henne mellan varven men vi fick det till det riktigt riktigt bra på slutet och efter hon slutat tramsa med att prova bocka in i övergångarna från skritt till trav och så ner till skritt igen så galopperade vi lite.

Hon provade den fulingen att skutta även in i dessa fattningar men jag bröt av direkt och gjorde om och rätt och till slut så flöt även detta på jättebra.

De var ruskigt varmt idag så jag red i bikiniöverdel och svetten fullkomligt forsade av både mig och häst redan i vid framskrittningen och det blev ju inte bättre ju längre passet blev så det slutade med att både jag och hästen duschade av oss efteråt. Smidigt med ridingtights måste jag säga;)