Tiden går fort när man har roligt!

Tänka sig att det redan har gått mer än en vecka sedan jag flyttade Fröken fräken hem till betet...
Tiden går otroligt fort när man har roligt helt klart!

Under veckan som gått när uppdatering uteblivit så har jag hunnit med att jobba heltid under veckodagarna och är lite trött i kroppen när jag kommer hem. Är kyrkogårdsvaktmästare så nog rör man på sig kan jag lova!

Rent hästmässigt så har den äldre D-ponnyn kommit på plats och Glorih njuter av att ha två herrar att styra och ställa med som hon vill. Någon av dem håller alltid vakt när hon ligger och sover och vi har ännu inte sett henne göra samma ska för dem,men är man prinsessa så är man helt enkelt;-)!
Jag och pojkvännens syster roar oss kvällstid med att försöka få fram sanden på den gamla ridbanan med hjälp av en äldre trädgårdstraktor och "hemsvettsad" kratta som följer efter som en släpvagn eller hur man ska beskriva det? Det fungerar dåligt kan jag säga men nu är ridbanan klippt,tät och underlaget är helt ok så vi får nog nöjja oss med det.
Måtten är i alla fall super med sina 20x40 så jag är meeeeeer än mycket nöjd!
Jag har hunnit med tre pass på ridbanan och en tur ute.
Första passet på ridbanan var det låg ambitionsnivå på. Målet var att hon skulle skritta och behålla skritten och följa fyrkantspåret och när hon gjort detta i båda varven så bad jag om samma sak i trav. Vi har buskar som fladdrar i vinden vid ena långsidan och dessa är det sååååå roligt att skygga för när man är understimulerad kan jag säga. Efter två diskutioner, en i varje varv, så var det absolut inga problem med några fjantiga grenar som svajjar. Unghästbus...
Nästa pass gick sååååå bra!
Trevlig form både i skritt och trav och de två galoppfattningarna jag gjorde satt som en smäck.
Tredje passet red pojkvännens syster henne som är mitt bollplank och framtida tränare där.
Var lite trixig och grejjade med huvudet en hel del pga knotten men skötte sig bra för att ha en ny ryttare på ryggen.
Pojkvännens syster kommer från grund och botten från hopp-världen och har haft en del egna hästar, haft lektioner för folk i några år och ridit in åtskilliga hästar och hon uttryckte sig såhär typ: "Trevligt undertramp i både skritt och trav där hon jobbar bra och vinklar haserna.Fin mekanik. Stort plus för galoppen men traven kommer tätt efter liksom att skritten är inte alls fy skam. Tänk att en arab kan röra sig sådär".
Jag är väldigt nöjd med min häst kan jag säga och det är alltid roligt att höra possetiva saker om sin häst och framsförallt från folk man minst anar det att det ska komma från.

Idag har jag ridit ut på mitt troll. Hon har stått i tre dagar och det pyste överksottenergi ur öronen på henne vilket även märktes när jag hoppade upp. Lite okoncentrerad och het på gröten och ville fram. När jag krävade halt och sedan gå fram på min hjälp så var det roligare att kika på allt nytt och spännande runtomkring oss. Hon har ju levt i lite skyddad verkstad eller vad man ska kalla det och nu red vi förbi villaområde och fotbollsplaner där det pågick en stojjig och högljudd match,hundekipage och cyklister,brevlådor,husbilar,parkerade husvagnar och lustiga stenar.
Det var spännande som sagt var idag men jag tycker att hon skötte sig bra ändå.
Kände att ponnyhack kanske inte var det smartaste bettvalet idag då hon var så pigg och på alerten och blev nu och då lite het och då även tung men det blev aldrig liksom okontrollerbart.Hon är pigg och alert och kan bli lite stark men hon skulle aldrig sticka med en är känslan och har alltid varit från dag ett.
Tycker inte om när jag har en del häst i handen när de blir väl frammåt dvs de testar om det går att hänga sig på handen och älga fram.
På Glorih är det väldigt lätt att avstyra men jag kommer inte rida på just ponnyhack igen när det är första gången jag rider en ny snutt för säkerhet skull eller vad man ska kalla det.
Onödigt med den dragkampen om hon känns lättare på sitt tunna bridongbett som är tredelat eller på hennes mylerbit med D-ring ehlt enkelt. Nästa vända jag rider samma tur så kommer det som vanligt vara heöt ok att rida på ponnyhacket igen.
Men....hon får skav överallt just nu. Ser så tråkigt ut.
Släppte ut henne med hennes turkosa grimma på sig och nu har hon fått lite mörkare "skav" på nosryggen och vid nacken typ.
Nu är hennes träns väl inluddade och vi ser ut som ett riktigt ponnyekipage med nosludd och hej och hå men nöden kräver ingen lag antar jag.

En annan rolig sak som jag kan berätta är att jag har fått ytterligare två veckors jobb!
Efter att ha fått en hel del nejtack på jobbfronten är det svårt att behålla huvudet högt och självförtroendet i topp men just dessa två extra veckors jobb är verkligen en självförtroendeboost utan dess like.
De är nöjda med mig och mitt jobb och det är alltid kul att höra!
Jag trivs så bra och jag är så glad att jag får chansen att jobba dessa ytterligare två veckor!

En annan sak jag kan berätta är att jag var på årtiondets trevligaste midsommarfest med sill-lunch, lekar och midsommarstångsbygge samt grillmiddag.
Lite spektakel blev det såklart med skador och min finaste sommarklänning har gått sönder.
Jag och pojkvännen vann tävlingen "Mest samspelta par" som gick ut på att springa runt en pinne en bit från start, med en citron pressad mellan våra pannor vilket var en grym revansch för mitt tipspromenadsfjasko där jag och en kompis kom sist (pojkvännen som gick ensam vann den där sabla promenadsrundan) ochsom plåster för såren för att jag bara kom tvåa i kvällens " vem är sexigast"-tävling.
Jag var två hundradelar knappt efter hon som vann, i en tävling som gick ut på att slå sex sexor på tärning snabbast.
Jag är ju tävlingsjävul deluxe så det var skönt att vinna någonting i alla fall, och lite prestigefyllt är det ju att vinna " mest samspelat par" tycker jag!
Min dåliga förlorar-gen slog till lite senare också under kubbspel.
Jag ska inte spela kubb.
Det borde kriminaliseras för mig.
Efter att motståndarlaget lyckats slå omkull en kloss, skulle jag slunga den mot deras håll mest på skoj men lyckas naturligtsvis träffa pojkvännens bästa vän och tillika min vän klockrent i huvudet.
Tror ni det blödde?
Jag var nog minst lika nära som honom att dö, och efter att jag fått stopp på allt blod så kom min chock efter att ha sett till att ingenting behövdes sys etc.
Där kom min chock som sagt var.
Jag var helt skakis och skärrad.
Jag är ingen möderska så att säga och även om jag sett att allt gått bra så blev jag jätterädd.
Ni vet...man tänker alltid " tänk om"...
Ujujuj. Blev en promenad som slutade i en fårhage och lite gråt som torkades bort i en blodig pappershanduk och en kram av pojkvännen och av vår vän så kändes det lite bättre även om jag skakade halva kvällen igenom ändå.
Idag mår vännen bra sånär som på en rejäl bula och ett V-format sår i hårfästet och matchande huvudvärk.
Tror ni att det är första gången jag råkat träffa någon i huvudet med ett kubb-trä...?