Som rubriken lyder så är löshoppning en oerhört underskattad aktivitet som jag borde hålla igång med i alla fall en gång i veckan i framtiden om jag inte börjar hoppträna som extra plus i kanten.
För oj vad roligt hon tycker det är!
Idag blev det en liten mini-serie eller heter det kombination när det är två hinder på raken och inte fler?
Som ni ser så är jag helt oinvigd i hoppvärlden men den detaljen får L grejja till det med.
Först fick Fröken fräken trava runt som lite uppvärmning och sedan fick hon trava över lite bommar som sedan följdes åt att galoppera över bommar som låg på backen där det sedan skulle bli små kryss.
När hon var varm fick hon hoppa kryssen från båda varven och sedan grejjade L med avstånd och lade upp en oxer efter ett litet kryss och lade till hjälpbommar och så vidare.
Sedan var mitt uppdrag att leda G till fållan och släppa henne för att låta henne hoppa.
Nu när hon gjort detta en gång tidgare, dvs detta var andra gången i hennes liv som hon löshoppats, har hon sannerligen fattat vad det hela går ut på.
Så fort hon fick syn på hindren så drog hon järnet och flög över dem som om de vore ingenting.
Jag stog där och såg lika förvånad ut varje gång, över hennes nyfunna hoppintresse.
För lätt hoppar hon och teknik har hon.
Hoppar med rygg och allt och inte alls som ett typiskt arabkackel( araberna är ju inte direkt kända för sin hoppkapacitet så att säga).
Visst hon har säkert sina begränsningar, hon lär ju inte bli en GP-häst så att säga, inte ens en riktig hoppe-ponny som tar både ryttare och sig själv över en bana på 110, men hon skuttar med lätthet över 80 i alla fall och busar järnet efteråt.
Och hon tycker att det är sååååå kul.
Det är det bästa med allt.
Banne mig!
Har sagt det förr men det tåls att sägas igen...bilder kommer...
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar