onsdag 24 juni 2009

I’m still standing for hope and Glorih

Som bloggrubriken påstår är det precis det jag gör men hon kan vara ett pain in the as till och från.
Min lilla löparrunda dvs lilla rundan på 3 km tog över en timme att skritta i förrgår pga att hon bara ville fara runt, takta och bar sig åt.
2 miljoner halvhalter och halter där vi bara stog och andades senare fick jag 2 minuter drömskritt på lång tygel och bomull i magen för att sedan återgå till duracell-pinnandet. Billig var hon då kan jag säga.
Jag tycker inte alls om henne när hon bär sig åt sådär. Alls. Blir mest trött och energilös och funderar på om det här med ridning verkligen är roligt då det bara är en förbannad kamp om långsammare gångart.

Efter att ha brutit ihop av bitterhet eller vad man ska kalla det så satt jag och funderar på anledningar till dessa idiotryck som hon har kom jag fram till att 3 km är antagligen alldeles för kort för henne och hon tycker att det är larvigt mest att kravla sig runt där i skritt så kom jag fram till att jag passet efter skulle rida henne på ridbanan först i samtliga gångarter innan jag skrittar lilla rundan.
Sagt och gjort.
Blev ett bettbyte också by the way till Mylerbettet med D-ring och typ Billy Allen mundel som blev fäst i hackamorehuvudlaget.
Hoppade upp och värmde upp i skritt i båda varven. Där blir skritten precis som ute på tur lätt spänd och överilad och hon vill gärna fara upp i trav direkt istället för att stanna kvar i den långsammare gångarten. När jag var nöjd med skritten i båda varven så lät jag henne trava.
Långa tyglar först för att hon skulle hitta balansen och jag lät henne rusa in i kurvorna för att hon själv skulle komma på att det är smartare för hennes egen skull rent balansmässigt att ta det mer piano i kurvorna.
Hon hittade snart både vettigt tempo och klarade galant av att bära upp sig själv i båda varven och då satte lite mer krav på henne och hon gick vettigt i form i samtliga gångarter.
Hon har busenkelt för galoppfattningarna.
Om hon hade fått välja själv hade hon valt att harva runt på ridbanan i trav eller galopp varv på varv trots värmen men jag avbröt alltsammans när hon kändes mjuk och lyssnade på ett rekorderligt sätt.
Hoppade av och hoppade upp igen utanför ridbanan vid vägen för att bege oss ut på lilla rundan.
Det gick jättebra och hon var väldigt fin och lyhörd.
Hon var sådär som man vill att de ska vara helt enkelt.
Blev skritt hela rundan och en liten travsnutt med avslutande galoppsnutt mot slutet vid fälten runt oss och solen skinandes.
Hoppade av och promenerade hem den sista biten .
Hemma drack hon vatten när jag erbjöd henne och såg väldigt nöjd ut. Hon var från början inte så imponerad av att bli avplastad med svamp men hennes motvilja lade sig snabbt och hon verkade tycka att det var skönt.

Öron och juver insmort med Fyra ess-salva och hon blev ännu nöjdare.

Inga kommentarer: