Installning

Se där. Då var man plötsligt där.
Vid höstkanten och installningens faktum.
Lite mysigt är det och Glorih var så nöjd över att få stanna inne och mumsa hö efter kvällens skrittrunda.
Glorih fick nya skor i torsdags och joggades en tur i trav efter detta.
Vilade i helgen då jag åkte upp till Dalarna en sväng. Viktigt att träffa lite familj ibland när rotlösheten gör sig påmind.
Passade även på att träffa min kiropraktor och jag grät som en bebis under behandlingen.
Jag blev säkert 3 cm längre och väldigt mör kan man säga, så jag var inte så stöddig igår. Filmkväll och godis. Väl värd efter söndagens pers.

Idag blev det dock skrittrundan vilket var väldigt skönt.
Mjukade upp musklerna lite och hittade hem lite i nya kroppen eller vad man ska säga.
Ska käka antiinflammatoriskt i lite mer än en vecka nu morgon och kväll och sedan blir nog allt lite bättre.


En annan liten anekdot som jag måste dela med mig av så att jag inte spricker, är att i mitt bostadshus bor det en äldre man som har en balkong mot vår innergård.
rara fabror tänkte jag först men nu efter ha bott här i ett halvår så har jag insett att denne man är djävulen. Helt seriöst.
Bland annat roar han sig att varje gång man kör in på innergården med sin bil för att tex packa in eller ur saker ur bilen så står han där och hytter med näven och ropar:
"DET HÄR ÄR INGER PARKERING! HÄR FÅR MAN BAAAARA LASTA UR OCH IN SAKER! DET ÄR INGEN PARKERING, FÖRSTÅR DU DET!?!"
No shit Sherlock?
Jag tyckte det var gulligt kanske de första gångerna kan jag erkänna, men gång tvåtusenfemhundrasexton så har informationen gått in. Jag lovar.
Ingen parkering,bara lastzon,jaja jag är med i matchen.
Idag när jag kom hem från Dalarna och körde in på bakgården för att slippa bära alla grejjer två kvarter ( bara katten väger 8,5kg och då utan bur ) så stog han där igen och hytte med näven.
Jag ler och nickar som vanligt.
Ingen parkering, bara lastzon,jag vet, jag vet... och tar ut Tristans transportbur och alla matkassar och väskor med packning.
Ler igen och nickar, ler lite till och nickar.
Vad ska man säga liksom?

Så plötsligt händer det:
Ikväll när jag är påväg till stallet har det parkerat en bil framför vår entré, och där står den gamle mannen. Han har precis klivit ur denna bil som jag tippar på är dennes barns fordon.
Jag tittar på honom.
Ser hur han stelnar till.
Jag ler och nickar och säger samtidigt:
"Det här är ingen parkering, det vet väl ni om?"

Fuck you right back gamle man!

Andra visdomsord såhär en måndag är att man inte bör rida i Stud one-ridbyxor och välja spetstrosor som underklädesval, då trosorna tydligen syns rakt igenom.
Hade inte jag en aning om först ikväll då Karin lite fint påpekade detta faktum.
Här bjuder jag på mig själv under träningarna, helt tydligt.