Hemma och får äntligen träna lite...

I förrgår kom vi äntligen hem till Linköping igen ,och igår gjorde vi första passet efter minisemestern i Borås.
Jag har ju drabbats av svår träningsabstinens och var så glad över att få sällskap av Karin och fina Katmandu. Vi springer tyvärr om varandra allt för ofta i stallet så det gäller att njuuuuta för varje sekund när man man får sällskap av dem.
Valde en av lånesadlarna för att prova rida en lite längre tur i den.
Den har suttit svinbra under de kortare turerna men igår var min häst som förbytt och gjorde saker hon aldrig tidigare gjort.
Arabvevade med huvudet, tappade först bort traven till att gå tillbaka till en stor klockren trav men med en känsla av att sitta på ett lokomotiv. Vi provade att stegra högt av frustration också och för att inte tala om alla dessa miljoner bockar.
Sadeln ska ju helt klart ha credd för ryttarens komfort för jag satt där jag satt och det spelade ingen som helst roll vad hon hittade på.
På vägen hem kom jag på att jag satt och tittade efter tomma kohagar där jag helt enkelt bara kunde kliva av henne och lämna henne där, för där någonstans orkade jag bara inte mer. Jag ville ha min snälla rara lilla grå tillbaka...
Hoppade istället av och gick sista kilometrarna hem.
Jag vet ju att detta inte är något normalläge att över huvudtaget att uppföra sig sådär och att det inte är hennes fel så det är bara att bita ihop även om jag idag är helt förstörd i kroppen.
Smällar man få ta i branschen antar jag.
Sadeln gled tyvärr fram litegranna under alla bockningar etc så tyvärr har hon fått ett litet sadelgjordsskav i ett hudveck.
Då hjälper inga ludd i världen tyvärr... det märks att hösten är på ingång på tal om skav... pälskvaliteten börjar bli sådär igen tycker jag?
Fler som upplevt samma sak?

Gratheas sår på knät är tråkigt.
Hon är svullen och dan och jag har pratat med veterinären igen och nu har hon haft spritomslag på de senaste två dagarna på hans inrådan.
Det är ju hysteriskt tråkigt när de är skadade och har ont men det gäller att se det bra med det också. Vi bygger förtroende i massor och kommer varandra närmare.
Det går utmärkt att tvätta såret och byta omslag nuförtiden så jag är så stolt över mitt modiga lilla kackel ;-)
Idag så har vi haft mys-stund deluxe.
Hon är en stor tjej nu som står utan problem uppbunden på gången utan att man behöver vara nervös att något ska hända i form av unghästsprattel eller annat spännande och så har hon idag ett klädsamt arabklipp bakom öronen. Det är en seger om något. Hon har ju tidigare tvärvägrat befatta sig med en sax mellan öronen men idag var det absolut inga problem alls. Hon har dessutom fått lite tillsnyggning av svans och man som blivit ordentligt utredda med hjälp av pälsglans. Att stå och spraya på henne har också varit lite otäckt förr men nu går det helt ok :)
Min stora fina tjej. Jag tycker att hon är såååå vacker!