Eufori.
Glorih skötte sig som ett A-barn tills sista backen hemmåt.
Då kunde hon bara inte hålla sig längre.
Glorih the crazy bronco.
Jag är banne mig cool som sitter kvar när hon kör sitt race. Att jag till och med hinner bli arg och kan korrigera det hela ganska omgående, är för mig ett mysterium såhär efteråt varje gång.
Det händer ju inte ofta och målet är att det aldrig ska hända men ibland händer det ändå.
Hon laddar... kör ner huvudet mellan frambenen, skjuter rygg och studsar fram likt en upp-och-nervänd hästsko, sparkar bakut samtidigt som hon liksom vrider sig i luften likt en orm..
Att hon är extrataggad och uppför sig sådär just nu funderar jag på om det kan vara foder med havre som spökar lite extra. Trodde inte att hon skulle vara känslig mot just havre som en del hästar är ( jag har både haft den ena och andra sorten) men så kanske det ändå är?
Jag har is i magen och ser om det ger sig ju mer och längre turer vi börjar göra nu framöver. Vanliga markarbetespass blir liksom för lite stimuli för damen i fråga som är pigg som en spigg.
Att hon är rörlig kan man inte ta ifrån henne!
Adrenalinet uppe i öronen efter att ha avstyrt det hela och sedan bita sig i läppen för att fatta galopp igen som om ingenting har hänt efter hennes bockningsepisod.
Låtsas som att det regnar helt enkelt.
Nemas problemas, även om jag såg att hon minsann funderade på om det var värt ett till argt matte-ryt i örat.
I morgon kommer Martin ut och skor och verkar.
Glorih behöver verkligen skos om nu och att det just blir i morgon gör att det passar så bra med nästa omskoning inför Unghästfinalen på Gotland.
Helt klart värt ändå, att ha skjutit en vecka på skoningen mot vad jag egentligen hade föredragit.
Det blir inte helt perfekt varje gång helt enkelt när man måste pussla ihop veckorna,hovarna och tävlingarna men såhär långt har det funkat bra, peppar peppar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar