onsdag 28 september 2011

Handhästbestyr

Igår kväll stog det ridning med handhäst på schemat.
Låter plättelätt och förvisso är det inte så svårt i principen. Det är i praktiken det blir klurigare.
Eftersom jag kom ut lite väl sent så fick det bli handhästträning på ridbanan.
Jag kan tycka lite såhär i efterhand att det är underligt att ajg inte började rida med handhäst på ridbana då det är lite detaljer som kanske borde sitta innan man ger sig ut i skogarna så som kommandon för stop, trav etc. Små detaljer liksom.
Jag har tydligen mest kört på "kör bara, kör!"-principen under mina hästars utbildning kan man väl säga. Snälla smarta och kloka hästar så det har liksom kännts tryggt och bra helt enkelt.
Glorih skötte sig ju illa på ridbanan under inridning så som stegrade etc så då red jag ju ut istället. I sidepull. Ensam.
Jättesmart och klokt... skitsamma.
Hon hade ju mer att titta och tänka på och var betydligt nöjdare med livet när vi kom ut från banan så rätt blev det ju, men kanske inte så klokt ändå av mig som egentligen är rädd om livhanken.
Hur som, det gick ju bra då och det blev ju folk och fä av oss båda, och vi har ju överlevt handhästturerna tidigare så det borde vara preskiberat..

Nu gjorde vi om och rätt och det är det som borde räknas.
Vi tränade lite possition dvs jag vill ha Grathea ganska nära mitt lår för att minimera risken att hon liksom kan fara iväg så himla långt om hon drar iväg för något. Sedan tränade vi stopp, skritt,trav och att inte sakta av när lilla snorpan tyckte att det passade henne.
Glorih har en ängels tålamod och jag var alldeles rörd över hennes fina fina välvilja. Min fina lilla ängel!
Grathea pinnade på så gott hon kunde och när det hela hade liksom fått poletten att trilla ner så var det plättelätt.
Vi gjorde volter, hade Grathea på både insidan och kunde även ha henne på utsidan. Skritt trav och avsaktning flöt på prickfritt.
30 minuter fick Thea vara med innan jag knäppte loss henne för fri lek men då var lilla tjejen lite trött i huvudet.
Hon stog där och slickade och tuggade och såg mest nöjd ut under tiden jag och Glorih fortsätte med vårt markarbetespass i 30 minuter till.
Hon är en stjärna!
Båda flickorna var stjärnor igår!
När jag och Glorih var klara och jag hoppade av kom hon självmant fram till oss och lät sig knäppas fast i grimskaftet igen.


Det blev ett riktigt Good feeling-pass igår.

Inga kommentarer: