Löshoppning

Lägg märke till den nästan fladdrande långa manen...
Viktigt må ni tro!

Haha, kisa lite när ni tittar på våra fina hinder...
När man är en sådan distansryttare som jag är med ett huvudsakligt intresse av distansritt, så är man inte så kräsen när det gäller hinderparker.
Jag använder sällan hinder i markarbetet och vid löshoppning så kan allting hända ändå, så då duger detta ypperligt åt oss.

Löshoppningspremiär för Gratheas del.
Jag tror att hon tyckte att det var ganska kul men hon hoppar ju som en arab kan man väl säga. Det där Scoopet finns inte överhuvudtaget, haha!
Glorih kommer ju undan med sin frambensteknik men Thea har ingen alls;)
Jag själv fick upp pulsen en del. Pinsamt men sant. Blir ju så när man kör löslongeringsmodellen. Man ska ju vara överallt då de gärna stannar och äter gräs, luktar på blommorna eller varför inte passa på att rulla sig i den härliga sanden?

Vi bjöd på diverse tandemhopp ( det blir inte alltid som man tänkt sig ), hopp från stillastående, ruscher och en del fina rundor.
Glorih har ju gjort det här en hel del förr så hon kör ju bara. Gör sin grejj.
Grahtea var lite mer...överallt.
Roligt i alla fall!

Tack Karin för att du byggde löshoppningshindren!