Jag far runt lite...

Har precis kommit hem efter en liten vistelse i Dalarna.
Känner mig lite som en vagabond på många olika sätt. Jag är lite på resande fot.
Jag har liksom tappat fokuset lite på vart man är påväg, men det kan nog lätt bli så när det inte blir som man tänkt sig och just nu så har väl i princip ingenting blivit som jag tänkt mig.
Så kan det vara ibland.
Att den planerade säsongen spricker kan man ju lika gärna räkna med men hur så segt det blir. Jag tycker att allting känns som att det står och stampar på samma ställe.
Tävlingarna känns enormt avlägsna trots att hästen är frisk, kry och känns fin att rida.
Det blir ju så långt mellan tävlingarna när man bara har en tävlingshäst!
Jisses amalia säger jag bara...
Det är nästan så att man glömmer bort varför man är ute och slåss med myggen på kvällarna när man harvar runt för att samla ihop mil i benen både på sig själv och på hästen.
Jag ser de stora målen långt där borta i horisonten och blir lite stressad av att det går segt just nu. Att jag inte kan bocka av delmålen så snabbt och smidigt som jag vill.
Men men, det är bara att försöka behålla fokus.

Vi tränar bra i vilket fall och V.26-27 kommer Glorih få följa med upp till Dalarna.
Hade tänkt mig lite av träningsläger. Två veckor med ordentlig träning och så kommer träningslägret att avslutas med Uppsalaritten T50.
Ni anar inte hur skönt det ska bli att ÄNTLIGEN få den där sabla T50 ur vägen.

Jag hoppas att A. Schuber är pepp på att ha mig och Glorih i Mora för lite backträning någon dag.
Skulle vara så himla härligt att både träffa dem igen och dessutom få Glorih att känna lite på några backar.
Är det någon annan i Dalarna som vill ha lite träningssällskap så är det bara att hojta!

Grathea har haft sadel på sig igen vilket inte är några problem. Hon var lite upprörd kan man väl säga innan jag klädde på henne sadeln kan man väl säga då jag hade svampat av henne med vatten innan då hon var lite svettig efter lek i hagen i sommarvärmen.
Svamp och vatten ska vi... ehm... träna med på kan man väl säga då detta inte passade lilla damen det minsta. Mycket upprörd häst över mattes tilltag.
Hon var livligare denna gång med sadel på vilket jag tycker är bra. Jag vill ju att hon ska känna lite på hur det är att röra sig med sadel på etc.
Vi tränade lite ledarskapsövningar och hon är ju söt som socker när hon kommer när man ropar på henne. Hon är tacksam att träna med. Lilla snäckan!
Har några filmer från sadelträningen som jag kan lägga ut så fort jag packat upp min kamera från min packning från Dala-besöket.