söndag 20 juni 2010

Vart ska jag rida?

Jag sitter just nu ridklädd och egentligen fullt redo att åka till stallet.
Varför har jag inte åkt än?
Näe...jag skjuter på det. Jag är egentligen fruktansvärt ridsugen. Jag vill så gärna träna...men ändå sitter jag hemma och känner " men SUCK!". Detta låter med all säkerhet lite märkligt men det är faktiskt så det känns.
Jag är nämligen inte det minsta, inte ens pyttelite sugen på att rida samma j*kla runda som vi alltid gör. Krångla över väldigt trafikerade vägar, sicksacka mig fram mellan bussar och människor,akta oss för lekande barn i skogen eller hundekipage som ska skälla på oss.
Jag är inte alls sugen på att rida över den där sabla stocken och mot ängarna.
Jag vet att kossorna går i Flygplanshagen nu och jag vet att jag måste rida bredvid denna hage nu på en lummig kladdig hal stig och som vi dessutom inte röjt grenar på i år.

Våra rundor tar kål på mig.

Jag vill flytta till ett nytt stall med nya ridvägar.
Ridvägar utan allt detta som liksom suger lusten ur en.
Jag vill ha milslånga grusvägar, stigar i skogen ( bara att ha en skog i närheten som man kan rida runt i...ojojoj säger jag bara. Våra små dungar kan man liksom inte jämföra för det är banne mig ingen skog om man kan rida igenom den på 10 min i skritt) och jag vet inte.
Att kunna galoppera ute! WOW!

Jag vill åka bort och träna men det verkar som alla som vi brukar träna med har antingen småskador på sina hästar eller är hästägande semestrare.
Vi måste alltså ut och återupptäcka våran enda enastående ridväg.
SUCK.

Jag VET att jag skrivit i HUNDRA år nu snart att jag måste finna ett nytt stall men detta är ju en hel j*kla omöjlighet verkar det som.
Jag kan göra avkall på all lyx som spolspilta etc men snälla: ge oss träningsmöjligheter och gör att vi trivs!
Om jag ska flytta nu igen så vill jag verkligen trivas.
Det räcker inte bara med att hästen ska trivas i hagarna etc.
Jag måste också göra det.
Jag är så himla less på att ringa på annonser som utlovar bra ridvägar och allt låter bra och så slår man upp kartboken och inser att ehm... vart rider de? I den vältrafikerade byn? Längsmed den väldigt trafikerade järnvägen? I sjön? Eller jaha....bra ridvägar är lika med en liten snutt på max 3 kilometer som man rider fram och tillbaka på.

Jag är lite less just nu bara.

Allt jag vill göra är att träna.

Hur svårt ska det vara?

1 kommentar:

Ellinor Karlström sa...

Jag känner igen mig... I nya stallet har vi en grusväg som man ALLTID måste rida på för att komma någonstans. Nu när jag inte rider så långa sträckor med Ariel känns det verkligen som att jag bara lullar fram och tillbaka på den där förbaskade grusvägen. Jag längtar till det blir längre turer och håller en tumme för att du hittar ett riktigt bra stall! Annars får du flytta till Uppsala och Hågadalen, där finns det underbara milsvida ridvägar...