onsdag 13 mars 2013

Vardagsliv i snordimmorna

Här är läget väldigt förkylt.
Det snörvlas, hostas och nyser i vart och vartannat hörn i stallet av oss tvåbenta som håller till där, så ensam om sitt tillstånd behöver man inte känna sig.
 Hemma så sympati-nyser till och med kattungen med mig. Det är kärlek det!

Trots detta eviga snörvlande och rosslande hålls samtliga hästar i stallet igång bra tycker jag.
Det är så himla mysigt att se hur en peppande miljö stimulerar även den mest snoriga att följa med på "en liiiten skritt kan du väl ändå haka på, kom igen nu! Det hade varit så mysigt!" och vips så är alla med!


Hur som, går Garzon från klarhet till klarhet. 
Känns starkare och gladare för varje gång man tar sig upp på honom. Han har ett hjärta av guld och gör ALLTID sitt bästa, även när det är svårt.

Grathea och jag diskuterar huruvida det är helt ok eller ej att vara istadig och helt plötsligt bara glömma bort det här med grundkommandon som hon alltid kunnat som rinande vatten, så som start och stopp. 
Stopp är hennes favorittrick just nu. Gärna mitt på en väg. 
Att bara stå där och filosofera över världens mysterier.  
Mycket spännande, men jag är den envisaste av oss två så jag vinner. Varje gång.
Summan av kardemumman så blir det bättre varje gång hon testar att slänga i ankaret. Jag börjar bli ruskigt slipad på att dra upp det igen! 
Annars är hon modig som få. 
Vi har mött trafik utan problem, sopbilar,traktorer, mötande hästekipage, and so on, på våra första egna lite längre turer ute i världen och hon sköter sig likt ett A-barn. 
På banan tränar vi vidare på grundridningen, och hon är riktigt flott faktiskt!
Igår lyckades hon dock slå i skallen och slå upp ett sår som idag är svullet och dant= rejäl bula. Inget hon dör av men hon kallas för Scareface.

Glorih står vidare i sin box för tvångsvila. 
Hon sköter sig oerhört bra i sin box. Lite stallmodig på promenaderna men hon har dispens. Står man på box 24/7 så for det spritta i benen när man är ute och går. Och det mest allvarliga hon gör är att knata på bakbenen lugnt och stillsamt lite nu och då så det är bara att hala in henne om det går över styr. Inget hopp och studs vilket jag tackar för!


Inga kommentarer: