Olle har varit supergullig hela veckan och hjälpt mig med mockning etc. Så uppskattat att bara kunna gå ut och klappa på de fyrbenta för att få en nypa luft mellan mina sov-maraton och inte känna att jag måste gå upp till stallet och mocka och bära höpåsar och allt annat som måste göras i ett stall för hästarnas välmående.
Garzon har nog tyckt att det varit lite futtigt med någon enstaka klapp på halsen av en zombie-version av hans matte, och har stått i hörnet av sin hage, närmast vårt lilla hus, och kikat uppfordrande mot vår ytterdörr i flera dagar till och från.
Mycket synd om hästen i fråga, tråkigare har han aldrig haft!
Men skam den som ger sig, idag fick han faktiskt komma ut på en tur. Lika efterlängtad av oss båda misstänker jag. Pigg och glad var han och det var så skönt att ÄNTLIGEN känna sig tillräckligt frisk för att komma ut på en ridtur.
Visst, jag hostade och rosslade och kände mig helt döende efter 5,4km men det var så värt det.
Lite helande sådär. Ordning på torpet igen kan man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar