T80 debuten avklarad!

I fredags packade jag in hästen och alla prylar och hämtade upp Karin.
I god tid kom vi fram till Denans stuteri där vi mötte upp min kära mor och far.
Så himla skönt att kunna båda ha hästen uppstallad och bo på samma ställe!

Hade sådant flyt att norrmannen Glenns häst stog granne med min donna över natten och dessa två hade knytit an lite över natten. Vi båda hade samma hastighetsambition dvs 12km/h då det var båda hästarnas första T80.
Jag hade ju "bestämt" lite med Elanor att jag skulle rida ihop med henne och Shahina men Elanor var tydligen sjuk och var tvungen att stryka sig så jag var verkligen jätteglad att vi fann annat sällskap!

Glenns Lafahra brunstade satan redan när hon kom och jag gick bara och väntade på att min tjej skulle börja göra detsamma...
Hur som gick starten och Glorih var het som en spis och förstog inte alls varför hon inte fick haka på tätklungan som förvsann framför oss, men nöjde sig redan efter några få kilometer att gå i Lafahra och Glenns sällskap.
Hon åt och drack bra i hinkstoppen och efter typ en mil kom vi ikapp Karin på snyggingen Elettra (jag är vansinnigt svag är Samsheik-avkommorna och denna är inget undantag) vid en lång skrittstrecka.

Vi blev en liten klunga på tre ekipage där Glorih, som alltid är lite av en chicken när brunsten ska komma igång, fick ta tät större delen av tävlingen då de andra donnorna inte direkt var modigare än hon.
Jag är ju så bortskämd med att hon normalt sett INTE är speciellt tittig, fick ta fler än ett djupt andetag när hon kastade sig för stenbumlingar och vägrade gå över träbroarna och var allmänt kacklig för att vara hon.
Det blev ett himla ner och upp på hästen igen, när jag fick skutta av henne, leda över broarna och hoppa upp igen.
När en häst stannar för något blir det lätt en fixidé i klungan och INGEN häst tänker gå förbi det den första hästen tittade på.
Hur som så flöt det mesta på smidigt och vi höll det tänkta tempot.
Nollor rakt igenom i grind och en häst med god aptit. Till och med jag fick i mig en hel del mat under dagen.

Nästa slinga red vi lite lite fortare och när vi ridit typ 2 mil av den så känner jag att Glorih är kissnödig.
Styrde ut henne i skogen men hon kom inte till ro för att kissa.
Hoppade av henne vid slingans sista hinkstopp i hopp om att hon skulle kissa då men icke.. var bara att rida vidare.
I grind försökte vi få henne att kissa igen även om pulsen var mer än väl nere men det dög inte då heller åt damen att kissa så det vara bara att knata in med en okissad häst.
Nollor denna gång med, och sedan gick pappsen en liten promenad med henne under tiden jag petade i mig lite mat.
Äntligen kissade hon och pappa såg alldeles nöjd ut över sin promenadinsatts :)
Stora tummen upp!
Tyvärr fick Glenn avsluta sin tävling här då hans sto såg ut att ha råkat ut för en muskelhälta. Tråkigt tråkigt!

Sista slingan ville jag öka hastigheten lite ytterligare mest för att kika vart jag hade min häst.. hon svarade så glatt på allt jag bad henne om.
Kändes pigg glad och fräsch tävlingen igenom så sista 5km cantrade vi in i mål.
Nemas problemas sa hon om tempoökningen.
Fint att känna att man har lite att hämta och att 80km inte kändes som en big deal för hästen.

Jag själv klappade ihop rent fysiskt vid typ 6 mil.
Ont i ländryggen och knäna vilket jag får av min sadel.
Jag försöker aktivt lösa detta problem genom att leta ny sadel.
Temporär lösning igår under sista slingan blev två olika sorters knäskydd/stöd.
Man lär sig på felen sägs det ju men måste man alltid vara så pantad att man inte kan tänka ett steg längre någon gång?
Mitt Rehbandknäskydd är en beprövad gammal vän som alltid funkat skitbra, men det andra jag drog på mig hade jag aldrig provat innan.
Blev sådär kan jag säga så nu sitter jag med att vackert ridsår i knävecket ;)

Precis innan vi skulle lasta på Glorih ställde hon sig och brunstkissade.
Told ya!