söndag 15 februari 2009

Ytterligare en strålande dag


Vakande med ett ryck till tonerna av: VM-GULD VM-GULD VM-GUUUUUUUUULD! i morse vilket var ganska intressant. Många tankar hann fladdra runt innan jag kom fram till att jag:
A) Låg i min säng
B) Det var min mor som jag hade i telefonen. Högt skränandes.
C) Varför låg jag och sov under damernas skidskytte?

Lyckades ta mig upp och ramlade nu ihop i tvsoffan med katten under armen och täcket svept runt om mig.
Helena Jonsson har gjort superlopp och det var en superflopp av mig som missat det, men men.. Kul att det hade gått bra och kul att mina föräldrar är riktiga soff-sportare precis som jag.
Jag tycker det är sjukt mysigt med SVT´s vintersports sändningar och tv´n står på här titt som tätt. Kan i och för sig villigt erkänna att curling inte är någon direkt favorit såhär på rak arm men man kan inte gilla allt antar jag.

Själv så har jag dagen till ära en charmig träningsvärk som sakta sprider sig genom min kropp men som just nu har störst fokus på min rygg och min mage men känner även av lite lår. Skönt att känna att man lever, eller något åt det hållet.

Har idag varit ute på en lite lugnare promenad med Glorih då vi hade sällskap av stallägardotter och hennes sockersöta b-ponny dvs det går helt enkelt inte att kräva av en ponny som är en tvärhand hög ,att röra på sig i pansarvagns-takt.
Vädret var fantastiskt idag med och snön riktigt gnistade i solen och min häst var fruktansvärt pigg och glad.
Hon traskar på och får hon välja så väljer hon ju ett raskt powerwalktempo, men idag tränade vi på att anpassa takten till det mindre ekipaget vi hade med oss.
En näst intill övermäktig uppgift. För oss båda. Vi liksom smög upp tempot hela tiden och upptäckte inte vårt fusk först jag upptäckte att den mindre ryttarinnan inte svarade på tilltal längre. Detta var ingen frukt av snobberi från hennes sida, utan snarare ett faktum av avstånd. Hon hörde helt enkelt inte längre vad jag sa... ner med tempot igen och Glorih himlade med ögonen åt mig men rättade sig in i ledet och gjorde mig till viljes.
På slutet började vi få kläm på det och vi kunde till och med gå bakom utan att jaga livet ur de små vilket vi är värda en stor applåd för!
Kan i och för sig erkänna att det är nog inte mycket som kan påverka denna B-ponnys tempo... Den ponnyn går i den takt hon vill, stannar när hon vill och börjar sedan gå när hon vill. Du kan jaga henne med en motorsåg och hon skulle bara titta på dig och säga i klassisk matcho-anda med ena ögonbrynet höjt: "Men kom då! Vad ska du göra?" .
Vill ändock fortfarande ha lite credd för att jag och Glorih kunde gå långsamt... Jobbigt värre må ni tro gott folk!

Väl hemma igen så drack hon precis som gårdagen direkt när jag presenterade vattnet för henne och ville sedan stå och mysa ett tag.
Att bli kliad i pannan är livet.
Man kan inte anklaga Glorih för att ha för höga krav på sin tillvaro direkt.

Väl hemma så var det hästhoppning för hela slanten och det är roligt att det går bra för Helena Lundbäck och "hennes" Madick. Hon har genom dagens placering klättrat rejält på rankningen i europaligan, vilket alltid är kul såhär från en soffsportares perspektiv.

Note to myself: Jag måste skaffa en kamera. Jag måste ta bilder när det är sådant här fantastiskt väder som man kan rassla fram när man lider av underlagsdepression och allt är bara ishinna och knöggligt eller lera lera och mera lera.
Något som påminner mig om att det kan vara fantastiskt att ha häst och vara engagerad i den svängen så pass som jag ändå är, och inte överjävligt som det känns just då när hästen kommer in som något som är taget direkt ur en skräckhistoria där ett träskmonster är inblandad i.

Inga kommentarer: