Vaknade i morse och var oförskämt pigg för en gång skull.. vill inte påstå att jag är någon morgonmänniska över huvudtaget, men i morse var jag verkligen pigg som en spigg trots några enstaka timmars sömn.
Eftersom det var lördag ändå, så kröp jag illa kvickt tillbaka till sängen och drog täcket om mig och sov några timmar till. Det här med mornar är som sagt var inte riktigt min grejj.
När jag tagit mig upp och pallrat mig till stallet möttes jag att ett par små söta öron och ekorrpigg blick.
Glorih tassar efter en vart man än befinner sig i hagen och är aktiv betraktare när man mockar och donar med hennes box och allra helst hade hon nog velat sitta på ens axel så hon har råkoll på ALLT som händer och vad man håller på med.
Hade en promenad på schemat idag då hon känns lätt understimulerad.
På med repgrimman och så bar det iväg.
För första gången i mitt liv så har jag en häst som håller jämna steg med mig. Jag vet att det inte är en enkel match då jag är en jäkel på att gå. Det är tempo och jag kan hålla på hur länge som helst.
Kaka söker maka och jag har nu mött min jämlike.
Som två pansarvagnar tog vi oss fram i skogen i 1dm pudersnö i raskt tempo. Kom på att det var tråkigt att jag glömde min GPS hemma och inte kikade på klockan innan vi begav oss men men... man lär sig på felen.
Ute i skogen så hamnade vi i ett lätt kritiskt läge dvs vi såg att det låg snö på gamla vattenpölar som hade is på sig. Nu stog man där och klurade på om isen var genomfrusen eller om det var en sådan där kras-is. Naturligtvis var det sist nämnda...
Hör bara KRAS och ser Glorih bli ex antal cm lägre i och med marken hon stog på bara sjönk undan. Hon gjorde en helikopterlyftning och stog helt plötsligt bakom mig. Stencool. Inte en antydan till att haft någon typ av pulshöjning eller annan rekation mer än;" Oj då matte! Isen krasade, hörde du det?".
Häftig häst.
Vi traskade vidare och både hon och jag fick igång flåset en hel del när vi pulsade i snön vid sidan av ett fält. När vi kom ut på den snöklädda grusvägen hade Glorih en liten dipp även om hon höll samma tempo men höll sig strax bakom mig istället för bredvid mig där hon tidigare gått. Vet ej om det beror på om det blev mycket att titta på runt omkring då vi bara varit ute i skogen på promenad tidigare eller hon faktiskt blev trött?
Hon piggnade i alla fall på sig några hundra meter senare och var där bredvid mig och såg så nöjd ut över att göra någonting. Hon skyggar inte för något och är hela tiden väldigt glad.
Vacker omgivning, vacker häst och vackert väder.
Helt ok alla hjärtans dag trots att man är singel. Vem behöver en karl när man har en sådan tjej?
Väl hemma igen var jag svettig som 17 och skämdes lite över att jag inte tagit med mig något ombyte och att om vi ska fortsätta ha dessa promenader så måste jag tänka på hur jag klär mig. Idag hade jag alldeles för mycket kläder på mig, blev varm och hade som sagt var inget ombyte med mig. Blev naturligtvis kall när jag höll på med det sista i stallet. Man lär sig sagt var på felen...
Måste även berätta att Glorih , min stjärna, ställde sig och drack vatten när jag visade henne det utan någon som helst tvekan. A- barn som sagt var.
Kom på att jag glömt nämna att turen är runt halvmilen.
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar