Om man fixar ett sådant här år så fixar man nog det mesta.
På gården bor det ett gäng konvalescenter, mig inkulderad.
Glorih har ju sin gamla skada som kommer behöva massor av tid för att läka, om den ens kommer att läka dvs. Det var på grund av den jag valde att betäcka henne i år.
Grathea har fått ett eget pling-kort till kliniken. Hon har gått omkull med buller och bång och är både vind och skev över korset och bakknäna har tagit stryk av den skeva belastningen så vi har tagit det osäkra för det säkra och har koll på henne, och har behandlat det akuta läget, och inom kort ska hon träffa osteopaten Joakim Mossenberg.
Min pojke Garzon Gilfi är mina flickors sällskapshäst och min local Hero med stort H. Han har en tämligen kravlös vardag. Hans uppgift är att göra oss flickor glada och jag tycker att han sköter sitt jobb mycket bra. Han fungerade inte på galoppen pga patellaproblem och hans konvalescens går ut på skritt. Massor av skritt. Powerwalkning för att stärka och bygga om och målet är att se om det kommer att bli bättre med styrka.
Han är ingen tävlingshäst så ni kan andas ut. Bara min "Himmelen från vänta"-häst.
Jag själv väntar fortfarande på magnetröntgen av huvud och på mer utredningar. Värst är all denna väntan... Känns så sjukt ineffektivt. Som att man gärna kastar bort min tid på ingenting, som att den inte är någonting värd.
Här kämpas det med att se det bra i allt, även i det lilla, som känns motsträvigt och motvind.
Jag saknar långa galopper, att åka på träningar, att få den där kicken av ett bra träningspass och känna lukten av en svettig häst.
Har du en fräsch och träningsglad häst till övers, för ett ev senare köp?
Hör av dig. Jag vet inte alls hur min hästsituation utvecklas och vill gärna vara steget före och behöver verkligen något att se fram emot.
Skicka ett mejl vet jag då jag är svår att nå via telefon pga dålig mottagning (bra träningsmöjligheter ger andra nackdelar): c_theander@hotmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar