torsdag 13 maj 2010

En sådan där dag ni vet...

...när ingenting riktigt funkar som det ska?
Tränat hemma hos en kompis idag med Glorih vilket var väl spännande.
Någon har helt klart stulit min supertrevliga unghäst och bytt ut henne mot en het illbatting med typ luft i huvudet.
Jag var så slut och liksom tagen på sängen av denna nya variant av min häst att jag efter en mil gav upp och ville hem. Jag orkade inte kriga mer.
Iofs så var det massor av nytt att titta på. Vi red förbi stora stallar med massor av transporter, små söta hus som ligger alldeles vid vägkanten,red på en bro över ( ok jag hoppade av för jag är inte suicid) E4an och så red vi förbi ett fält där de sköt lerduvor.
Lite syntax-error kan jag tänka mig i huvudet på henne men det luktade bra bränt ibland kan jag säga.

Väl hemma forsade svetten av mig och knäna var skakiga efter denna pers.
Vi fick låna en box under tiden jag och kompisen kikade en snabbis på hennes hingståring som spexade i hagen när vi hörde en rejäl BANG inne från stallet.
Min kort uppknutna häst( jag band upp henne i rädsla att hon skulle få för sig något tokigt som att hoppa ur boxen etc men det var ju en nitlott) hade lyckas trassla in sig i grimskaftet likförbannat och satt nu fast i det på något konstigt sätt som tack och lov var lätt att lossa på i och med säkerhetsknuten. Hon själv stog som en ljus från den sekunden jag for in i stallet och hon var absolut kolugn. Det var bara glorian som fattades så det var bara att kolla efter om hon lyckats med något mer under den pyttelilla stund vi lämnade henne utan uppsyn lugnt ätandes i sin höpåse som jag så fint hade hängt fram åt henne.
Tror ni inte att hon hade lyckats ha sönder boxdörren också?
Fråga oss inte hur...för vi fattar verkligen inte.
Hon har lyckats få dän en skruv helt utan att ha sönder den på något vis så att boxdörren inte längre liksom satt fast i gångjärnet.
Om hon var skadad någonstans? Inte vad vi kan finna i alla fall. Varken från att hon fastnat i grimskaftet eller från boxdörrsgrejjen.
Hon var ensam i 3 minuter.

Nu till hemresan då.
Jag var verkligen aptrött efter ridningen som energinivån var lika med noll.
Öppnar luckan som vanligt och skickar inn henne. Hon tvekar först men går sedan snällt in.
Jag följde efter henne in en bit i släpet för att slänga fram vårt leadrope så att jag skulle nå det när jag hade stängt luckan och spänt fast henne där framme men då fick hon för första gången i sitt liv för sig att hon skulle vända och gå ut igen vilket såklart inte går om man inte har en storlek som en shetlandsponny.
Hon trillar på rumpan och grejjar och donar och jag känner hennes hovar vina runt mina smalben men jag är så trött att jag inte ens orkar handla.
Jag kliver bara över hennes sprattlande ben och går ut på rampen och hon far strax därefter också ut ur släpet.
Jag hör mig själv säga " det är en sådan där dag... en sådan där jäkla dag.."
Lastade på henne igen och kunde snart åka hemåt igen.
Urlastningen gick fin fint hemma men när jag skulle släppa ut henne ur hagen lyckades hon nocka mig med sitt huvud så nu sitter jag här med en klädsam begynnande blåtira.

Det är en sådan där dag helt enkelt.

Hon såg och kändes helt opåverkad ut efter dagens bestyr och jag hoppas att vi inte får några mer men av denna dag än min lilla tira och en knäpp på näsan om att hon är så himla lätt och trevlig jämt. Det är hon inte som sagt var.

Inga kommentarer: