Sjukdom

Jag ligger hemma sjuk. Totalt genomförkyld.
Baconsnuva,fläskfeber eller en helt vanlig förkylning men förkyld är jag.
Ska väl egentligen inte klaga då det kunde ha varit värre men det är så tråkigt för att det känns som att livet stannar. Så fort man kommit igång med den egna träningen och med Glorihs träning så blir det stopp pga sjukdom.

När man ligger hemma såhär hinner man tänka mycket. Bli bitter, bli glad, bli trött och sedan pigg igen för att sedan sova en stund på saken.
Lite så har mina sjukdagar varit.
Jag har hunnit komma igång med ridningen igen. Börjat med lite mjukstart på en jättepigg och överlycklig häst som mest var lite överallt vid första ridturen och på andra jättetrevlig och för att nästa gång vara allt i en salig röra. Ny ridväg och nya saker att upptäcka och så mötte vi kor.
Jag hatar kor. Seriöst. De är ju bara i vägen just nu....
I och med att det var massor av nytt på den nya ridvägen så blev det en hel del att hoppa av och sedan upp för att visa att det inte är något farligt. Glorih är en tänkare och är man pedagogisk brukar det aldrig vara några problem att få henne kliva över det där diket med massa sankt mark runtom etc så det är smidigt men det blir ju saker som tar tid.
Hon hann bli varm och lite svettig och efter en timme så försökte hon på alla sätt hon kunde försöka visa att någonting vid typ sadel gjorde besvärade henne.
Jag hoppade av för att titta och allt såg bra ut. inget skav, inga veck, inget som kunde ha blivit svullet. Ändå var hon helt jätteledsen över att jag inte fattade att något var fel.
Vi tog oss hem med diverse stopp där hon skulle visa att: "det gör ont/ besvärar mig hääääär! Titta där då matte! Ta bort det!" och när jag liksom inte hittade något och hoppat upp igen blev hon frustrerad och sparkade åt framåtdrivande hjälp och visade igen med hela nosen att "häääääääär!". Vad ska man göra? hem måste vi ju och det spelade ingen roll om jag satt på eller klev av.
Jag höll på att bli tokig!
Jag förstår ju att någonting inte är riktigt bra men fattar inte vad...

Dagen efter så skulle jag bara skritta på ridbanan för att kolla läget och då var det samma veva igen fast nu redan från början...
Sadeln ser ut att ligga bra... padden har vi ju använt tidigare utan problem liksom gjord.
Men nu är det besvärande?

Har ju min Torsionsadel ute på annons men ska prova den nu istället för min ST sadel.
Om det ändå är sadeln som spökar?
Tokigt är det i alla fall!

Kan berätta att min syster inte har en hjärntumör men hon är idag diagnostiserad MS.
Jag är så himla ledsen för hennes skull så det går liksom inte att sätta ord på det.