Jag är så stolt över henne att jag kan spricka.
- Hon är en av mina stora inspirationskällor -
My är hennes namn och jag har under så många år sett henne växa.
Både som människa och som ryttare.
Sett henne försvinna i horisonten på en alldeles för stor kallblodstravare för en liten tandpetare till unge som hon.
Sett henne stå med huvudet högt under ponnyåren, när många idiotförklarade henne och hennes fantastiska föräldrar, när det blev en 4årig D-ponny istället för en äldre läromästare, då denne helt enkelt passade henne bättre.
Följt hennes tävlingsresultat genom åren och sett henne ge sig an helt galna uppgifter.
Sett henne lotsa runt ehm...väldigt elektriska hästar som inte gett någonting gratis alls.
Sett henne tackla avundsjuka och missunnsamhet från andra, på ett helt briljant sätt.
Hon är en sådan person som när något inte gått som hon tänkt så har hon direkt satt sig ner och funderat på vad som gått fel och varför och vad hon kan göra bättre. Inget gräva ner sig, bara fokus på det som gått bra och vad som kan göras bättre. Det är STORT i mina ögon. Jag personligen har så svårt att inte gräva ner mig när något gått åt skogen och har så mycket att lära av henne.
Jag har stått bredvid och sett henne falla hårt och sett henne resa sig upp, höja huvudet igen och gå vidare.
Hon har alltid trott stenhårt på sina drömmar och hon har slitit för dem.
Jag har sett vad hon offrat för att nå dit hon vill, och jag kan inte annat än att beundra hennes beslutsamhet.
Det enda som jag inte gillar med henne just nu är att hon är så förfärligt långt bort.
Även om hon nu är i England och är liiiiite närmare än Florida så är det lite för långt bort i min smak ;)
Jag längtar förfärligt efter henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar