Tycker det kan vara den skönaste starten man kan ha när man för börja dagen med att morgonfodra. Det är liksom mjukstart. Avslappnande och rofyllt att höra hästarna mumsa på sitt frukosthö och gå runt och pilla med småsaker under tiden.
Jag gillar skarpt att det går alldeles utmärkt att mocka båda mina boxar med hästarna i dem utan några problem. Kan tyckas vara en bagatell men det är verkligen så skönt när just den biten sitter som en smäck, att de inte ska ut bara för att boxdörren öppnas utan att de lugnt och sansat väntar på att man gör allt det man ska göra innan man sätter på grimman och tar ut dem. Harmoni på något vis.
Vi har haft storm varvat med minusgrader nu i några dagar vilket har bjudit på stenhårt underlag så vi har skrittat en massa om det nu inte varit full storm ute. Att bli rammad av flygande grenar och trädgårdsmöbler som är på vift känns inte så lockande så ridningen avstog vi under de dagar när det blåste som värst.
Nyårsafton bjöd på fantastiskt vackert väder. -6 grader, gnistrande rimfrost och strålande sol bidrog till en perfekt nyårsafton från mitt perspektiv med 80min skritt.
Sedan var mina knän djupfrysta även om jag var alldeles varm i magen av den totala tillfredsställelsen av perfekt vinterväder. Det var nästan så att jag förlät denna vinters snöbrist bara för att jag fick lite vitt tack vare rimfrosten.
Tänk att man aldrig lär sig att det blir kallare än vad man tror av att sitta still i en sadel under en längre stund...
Grathea är by the way tömkörd som jag även förvarande om tidigare i veckan. Lånade snälla Carinas tömmar i läder och hennes gjord. jag fick världens aha-upplevelse av att tömköra med dessa tömmar. Stabila, tydliga och fantastiskt trevliga! En helt annan grejj än de fladdriga syntettömmar jag är van med.
Bara att fortsätta att träna på. Roligt som attan i alla fall!
Nu får det dock vänta så länge marken är så hård och knögglig. Grathea är så ledsen över skitunderlaget som är just nu.
Det gör nämligen förfärligt ont att gå på detta hårda och knöggliga elände till fryst upptrampad lera :(
Fortsätter detta elände till minusgrader och ingen snö så får jag bita i det sura äpplet och sko henne.
Hon räknas trots allt som 3 åring nu... Lilla tjejen som börjar bli stor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar