Adios Amigo x2

Glorih är dyr i drift. Hon samlar inga pluspoäng alls faktiskt just nu.
Mitt gamla Amigotäcke gjorde hon en modifiering på och det blev att se ut såhär:

Ja... det är magen på Grathea man ser igenom det....

Nya Amigotäcket som jag bara älskar i passform och allt ser ut såhär:

Helhals...vattentätt deluxe...som formsytt på Grathea... 

Nu med ett stort hål över arslet. Jo, man tackar. 

Annars så lyser solen idag. HELT fantastiskt. Jag har inte sett den på år och dagar och känslan av att solen inte ens gått upp på dagarna har infunnit sig. Leran är bottenlös trots febril ur-dikning och regnet har kroniskt silat ner. 

Glorih har ockuperat lösdriftens vindskydd och tagit 3 slowfeednät i gisslan som bara hennes, och de andra två får stå och titta på när hon frossar. 

Där fick man för att man trodde att man hade hittat en bra lösning på foder. 

3 nät, 3 hästar, bra med plats så att alla hästar får plats under tak om de vill äta. 

Trodde jag ja.... tack Glorih igen, för att du gör mitt liv lätt och smidigt.

Bygger jag en stor höhäck ska ni se att hon ockuperar den också. Och de 3 näten under tak. 

Samtidigt.

Det ska inte vara enkelt att vara ägare till en gravid vit Mulle Mustang.

Young, but I´m not that bold

Blev en vaknatt i stallet inatt pga stormen Simone.
Nåväl, vår storm i Östergötland var inte långa vägar så jobbigt som den var i södra Sverige men tillräckligt för att ta in alla hästar.
Har bara en lösdrift än så länge även om stallet är i full färd med att renoveras och jag testade att först ha dem ute i lilla hagen utanför stallet där vi har deras ligghall, men när det började blåsa upp desto mer vid midnatt och strömmen gick så tog vi in dem.
Det blev för livat i hagen helt enkelt.
Bor man med såhär mycket skog runtom som vi har och totalt beckmörker så vill man inte att några hästar ska försvinna ut från hagen....
Man upptäcker hur liten man är när man står där mitt ute i hagen och alla lysen på gården släcks. Det är så mörkt att du inte ens kan se handen framför dig fast du står på din egen tomt...
Hur som, så fick vi in hästarna.
Grathea har paxat spiltan sedan länge. Hon gillar att stå där och äta sitt hö. De andra två bands upp på gången med hö mellan dem och jag hamnade under ett vintertäcke på en soffa som vi har i stallet. Olle var gullig och kom ut med allt från thé till kakor och popcorn.
Vi tog oss igenom det och idag är det bättre väder även om det regnar och blåser en del.

Vad händer annars då?
Grathea har blivit helklippt. Dumt kan man tycka, att helklippa en 4 åring och inte ens ett enda ridhus i sikte, men eftersom hon tycker att det är lite obehagligt att bli klippt och erfarenheten jag fått efter de åren jag haft ihop med henne, så har jag lärt mig att ju mer hon utsätts för saker hon ogillar, ju bättre går det.
Så helklippt fick det bli. Att ha med helklippta hästar i all skötsel att göra är inget negativt alls. Lätt och smidigt.
Mor och far har varit på Gekås och fyndat ett Amigotäcke åt henne så det blir toppen.


Jag har varit och fått min Atlaskota behandlad. Vet inte om det kommer att hjälpa ännu men eftersom allting annat tar sådan tid och jag vill ha resultat gärna nyss så blir det nu som så att jag provar mig fram. Fått tillbaka resultatet på magnetröntgen efter att behövt jaga efter det själv, och det är skönt att cystor etc är uteslutna.

- Well, I'm bored

Don´t you think that it´s boring how people talk?

Lorde- Tennis Court

Det pretentiösa i det opretentiösa

Ett faktum som många är medvetna om är att man inte är rik eller förmögen på något sätt som sjukskriven.
De små mynten vänds och vrids på för att djurens standard inte ska sjunka,  och att den egna standarden sjunker kanske desto mer är ett mindre problem när det är lite krisigt.
Så länge de fyrbenta och fjäderbeklädda inte märker något av det så är det helt ok för mig.
Man får lära sig trolla lite. Koka soppa på en spik.
En älskad sadel kan förvandlas till pengar som gått plexiglas till fönstren i stallet för att hästsäkra där inne, och kan dessutom bidra till lite mer renovering av det gamla kostallet som förhoppningsvis ska bli ett supertrevligt litet stall sådär lagom stort för 3 hästar. Myrsteg framåt.
Det blir inte flashigt på något sätt men funktionellt och mysigt. Det räcker för mig.

Helt off topic men ändå på samma linje:
Jag har ju grava svårigheter att ta in information så det här med allt runtomkring, alla regler, villkor och vilka papper som ska vart, blandat med  remisser hit och dit. Har fått nya tider för nya undersökningar nu i alla fall. Tider i November. Det går snabbt nu i svenska sjukvård. Har bara tagit minst 2 år och ta sig hit, och en sjukskrivning sedan maj månad i år....
 Det har nu gått 14 dagar sedan min magnetröntgen av huvud utan att fått reda på resultatet från den( skulle ta max 10 dgr sa de)  så jag antar att jag inte har en hjärntumör i alla fall. Då borde de ha hört av sig tidigare säger min uteslutningsmetod.
 It´s something!
Jag kan i alla fall sammanfatta alla dessa papper som ska hit och dit ( försäkriningskassan, arbetsgivare och hej och hå) med att jag har noll koll, känner mig ovanligt korkad, och känner efter att ha gått och skrotat hemma så pass länge som jag nu gjort så borde jag vara fullblodsproffs på vart alla papper ska. Men som sagt var: Så ser verkligheten sannerligen inte ut.
Japp, jag borde vara sjukskriven för att vara sjukskriven.
Det är uppenbarligen för mycket ansvar och hög nivå för mig att vara det.
Jag fattar verkligen inte.
Pyskbrytet nära.
Hej!

Hunden åt upp mina softshellridbyxor

 Som rubriken skvallrar om så åt Svea upp mina softshell-ridbyxor i ett kort obevakat ögonblick så nu är jag utan mina höst och vinterfavoriter. Dessa är köpta på Gekås för två år sedan och var något av ett fynd....
Tänkte att ett per nya kan inte vara så klurigt att hitta, och visst finns det...men är det inte fel färg så är de hysteriskt dyra ( nej jag köper inte ett par ridbyxor för 2 lakan ).
Vart hittar jag ett par vettiga? Sett att Mountainhorse har en modell men har även läst att de är ostretchiga  och ostretchigt går bort. De måste vara helskodda.

Jakten fortsätter!

Annars så har Grathea börjat sättas igång igen och det är kul att vara i sadeln igen.

I vårt trasdocksgäng

Det är lite ehm... matfattigt.. att blogga just nu när det inte händer så mycket rent träningsmässigt men försöker komma med en liten rapport lite då och då.
Grathea har träffat osteopaten och fått rumpan tillrättalagd.
Jocke sa precis som vi också var säkra på att det är en typiskt traumaskada. Men nu är det tillrättalagt. VI kommer behöva åka tillbaka och lägga om det igen men det är helt klart mycket bättre. Stor skillnad efteråt på rörelser, tack och lov!
Träffat vår veterinären också och konstaterat att nu kör vi igång igen.
Känns alltid lite läskigt med igångsättningar tycker jag...ibland känns det som man hellre hade velat ställa in hästen i ett förråd och damma av den någon gång när det blivit bättre tider!
Brukar alltid innan den där första ridturen, den där första veckan, gå runt med ihopkrullade tår och tänka "Hur gör jag det bäst?" , " Vad är den här hästens svagheter och styrkor?", " Vart ska jag lägga ribban?", "Vad är bästa tillväga gångsättet?".
 Hela analysen brukar lugna ner sig bara jag är igång. När jag är igång kommer också självförtroendet.

Själv så ska jag på magnetröntgen nu på torsdag. Ska bli skönt att få det avklarat.
Himla tjat om mina läkartider, men det är bara dem jag ständigt går och väntar på. En evig nerräkning.
Tusen tankar. Vad händer om det är en hjärntumör? Vad händer om det inte är en hjärntumör eller något tydligt? På något märkligt sätt skulle det nästan vara lite skönt om det var något tydligt knas.
En befrielse att sluta behöva slussas runt bland olika avdelningar och läkare och aldrig få några svar mer än att något är knasigt. Och behöva vänta.
Det är banne mig enklare att åka med ett djur till en veterinär och få klarhet i vad som är tokigt.

Reload

Man kan säga mycket om år 2013 och för min del har det varit en pers.
Om man fixar ett sådant här år så fixar man nog det mesta.
På gården bor det ett gäng konvalescenter, mig inkulderad.
Glorih har ju sin gamla skada som kommer behöva massor av tid för att läka, om den ens kommer att läka dvs. Det var på grund av den jag valde att betäcka henne i år.
Grathea har fått ett eget pling-kort till kliniken. Hon  har gått omkull med buller och bång och är både vind och skev över korset och bakknäna har tagit stryk av den skeva belastningen så vi har tagit det osäkra för det säkra och har koll på henne, och har behandlat det akuta läget, och inom kort ska hon träffa osteopaten Joakim Mossenberg.
Min pojke Garzon Gilfi är mina flickors sällskapshäst och min local Hero med stort H. Han har en tämligen kravlös vardag. Hans uppgift är att göra oss flickor glada och jag tycker att han sköter sitt jobb mycket bra. Han fungerade inte på galoppen pga patellaproblem och hans konvalescens går ut på skritt. Massor av skritt. Powerwalkning för att stärka och bygga om och målet är att se om det kommer att bli bättre med styrka.
Han är ingen tävlingshäst så ni kan andas ut. Bara min "Himmelen från vänta"-häst.

Jag  själv väntar fortfarande på magnetröntgen av huvud och på mer utredningar. Värst är all denna väntan... Känns så sjukt ineffektivt. Som att man gärna kastar bort min tid på ingenting, som att den inte är någonting värd.

Här kämpas det med att se det bra i allt, även i det lilla, som känns motsträvigt och motvind.

Jag saknar långa galopper, att åka på träningar, att få den där kicken av ett bra träningspass och känna lukten av en svettig häst.

Har du en  fräsch och träningsglad häst till övers, för ett ev senare köp?
Hör av dig. Jag vet inte alls hur min hästsituation utvecklas och vill gärna vara steget före och behöver verkligen något att se fram emot.
Skicka ett mejl vet jag då jag är svår att nå via telefon pga dålig mottagning (bra träningsmöjligheter ger andra nackdelar): c_theander@hotmail.com